sitter hemma i ett onödigt tomt hus. min andetag ekar mellan väggarna och ensamheten gör fruktansvärt ont även fast jag vet att jag behöver den. är det bara jag som hatar när folk på film skriker och bråkar med varann för att sedan mitt i allt tumult köra ner tungan i varandras munnar och inleda vilt sex. funkar det så i verkligheten? sen är det så jävla kliché också och jag hatar klichéer. den enda klichén som funkar är vädersnacket dagen efter och man befinner sig på bortaplan och båda parter är blyga och man vet inte vad man ska säga. det kan väl vara gulligt? nä fyfan, jag gillar inte gulligt. puttinuttigt. usch. jag måste kräkas.