inatt hade jag den sjukaste drömmen någonsin. eller den var inte så sjuk kanske, men den var annorlunda och jag vaknade med ett "vafan drömde jag det där för". jag låg i en timme och tänkte på drömmen så den skulle fastna och inte glömmas bort, men den slinker sakta ur mitt minne.

vi var iaf ute på ett fält, fullt med massa människor och några var beväpnade med stora vapen. det var någon form av övning men det slutade med att en av de beväpnade killarna sköt en neger och det blev kalabalik och sen helt plötsligt var det fullt med beväpnade nazister i området som berättade att ingen kommer komma därifrån levande. en efter en var man tvungen att läsa upp en av punkterna på ett papper vi fått och när man läst den blev man skjuten. av någon anledning satt jag med en liten flicka i knät och när det var hennes pappas tur att läsa upp en punkt från pappret blev han förbannad, tog sin dotter och sa skjut oss samtidigt. sen började en av nazistpoliserna flörta med mig och jag flörtade tillbaka bara för att bli skonad från att bli dödad. sen kramades vi och polisen frågade om jag ville gå på dejt dagen därpå varpå jag svarar : nja, det blir lite svårt eftersom jag är död imorgon och då kommer högste nazistpolisen med en bok till mig som heter typ guidance/vägledning. alltså en bok med alla fakta om hur man går från vanlig individ till att bli som dom. så jag blev skonad från att bli mördad och helt plötsligt är alla mina vänner där och är skit avundsjuka för att jag slipper blir dödad och inte dom. och jag som är överlycklig över att få leva säger: ååh kan ni inte bara skjuta alla nu så jag får komma härifrån. sen vaknade jag.

jag fattar inte vad den drömmen försökte säga mig. den var fan sjukare än jag beskriver, så himla svårt att återberätta en känsla.