whats the point of doin anything if you'll never notice?

jag älskar när man upptäcker ett nytt band. en låt som får hjärtat att slå ett extra slag. att längta till nästa gång man får höra låten. tron om att man aldrig kommer ledsna på just den plattan/låten men likt förbannat sitter man där efter veckor av sträcklyssning på samma skiva med en besvikelse av att låten inte är lika fantastiskt längre. men man får tänka positivt. några år senare kommer du minnas hur du spenderade dagarna med att få orgasm av texterna, rösten, gitarren, trummorna, soundet och du kommer minnas en period i ditt liv. på gott eller på ont. du kommer minnas lukten av dina kläder eller skratt delade med en person som ligger dig varmt om hjärtat, du kommer minnas små mysiga anekdoter och på det sättet, genom att skapa ett soundtrack av ditt liv, kommer du för alltid minnas din ungdom. på gott eller på ont.

just nu är det ett nytt band som får mitt hjärta att pulsera lite hårdare, får fjärilarna att flyga lite snabbare i magen. och om några år när jag sätter på dom igen, när jag är redo att lyssna på mavericks albumet efter månader av hetslyssnande, ja då kommer jag att minnas mina sista två månader i london med glädje. jag kommer minnas camden med elin. jag kommer minnas galna utekvällar, jag kommer minnas min kärlek till familjen haber, jag kommer minnas solen som sken så fint om dagarna och doften i trädgården efter att regnet fallit. jag kommer minnas hur lycklig jag var och jag kommer minnas en nyfunnen vän som gör mina sista månader i london till något extraordinärt. jag kommer inte minnas helheten utan jag kommer minnas små tillsynes obetydelsefulla grejer som man vanligtvis inte minns. vackra anekdoter. jag vaknar sju på morgonen med ett leende på läpparna. då kan man inte klaga på livet.