ensam ensam ensam

har precis avverkat första natten i huset ensam och jag är förvånad över att jag fortfarande njuter av ensamheten. Jag anar att det beror på att det är sommar ute och inte tråkig vinter med kyla och äcklig snö. Jag har glidit runt i huset i bara trosor och behå, städat lite, lagat lite frukost och lyssnar på hög musik och bara är jag. Det bästa är att jag kan ta mitt ciggpaket och sätta mig utanför huset och njuta av några bloss.
Vaknade runt halv sex imorse av att solen höll på att gå upp utanför mitt fönster och hela rummet fylls med en orange färg. Det avnjuter jag varenda morgon och hur fantastiskt är inte det?
Sen är jag ju också deltidssmåbarnsförälder skadad och vaknar flera gånger per timme av tystnaden i huset. Inga barn som skriker, bråkar, sjunger och allt vad dom håller på med varje morgon. Har precis slängt i mig en dunder frukost och väntar bara på att maten ska smältas så jag kan avnjuta min fjärde joggingtur denna vecka.

Att ta en springtur är som en mental detox. Tidigare i veckan när tankarna var deppiga och ångesten låg som ett mörkt moln över mitt huvud så drog jag på mig springskorna och tog en tur. När jag kom tillbaka var jag sprudlande lycklig. Som om inga bekymmer fanns i hela världen och ensamheten var som bortblåst.



Annars inväntar jag bara att Elin ska komma tillbaka till Londonland. Har inte träffat henne på snart två veckor men det känns som minst en månad. Det finns alltid ett stort tomrum i mitt hjärta när hon inte är i närheten.
Jag har lyckats hitta en ny fantastiskt vän för livet och det är jag sannerligen lycklig över.

(hon är värd ett sånt där löjligt hjärta) <3