mamman i familjen har berättat att ha barn är att ständigt känna skuld när man lämnar dom någonstans, gråtandes eller missnöjda över något. naiv som jag är tänkte jag att så jävla illa kan det väl inte vara. men. såklart fick jag motsatsen bevisad idag.
skulle lämna lill tjejen på dagis första gången och så hon grät. och så började jag gråta. jag stod utanför dörren och hoppades innerligt att hon skulle sluta gråta medan mitt hjärtat slets i tusen bitar när hon för full hals skrek mitt namn. den här lilla tjejen fäller inte några tårar i fem minuter och sen är det över. hon skriker för full hals tills hon tappar andan och det kan ta lååång tid innan hon slutar.
så nu sitter jag här hemma och räknar ner minuterna tills jag får åka och plocka upp henne, krama henne, ge henne massa treats och hoppas att hon förlåter mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar