






om jag inte hade pojkvan hade jag vid detta laget packat mina vaskor och akt till irland. jag kanner nagon oforklarlig kraft som drar mig dit, som att nagot stort vantar pa mig dar, eller bara att min sjal kanske finner ro dar. eller sa maste jag bara satta mig i en bil pa route 66 med tuttarna i vadret och bila genom den heta oknen och fa kanna att jag inte existerar for nagon annans skull ett tag, slita mig ur samhallets klor for nagra manader.